Genealogins historia

Genealogi är studiet och läran om människors släktförhållanden och familjerelationer. Den är tillsammans med biografin räknad som en av de två hjälpvetenskaperna inom historieforskningen. Varken genealogin eller biografin kan ses som två renodlade vetenskaper utan bör mer betraktas som vetenskapliga metoder för att stötta upp exempelvis historieforskningen eller personforskningen. Biografi- och släktforskning kan studeras på universitetsnivå och kan även utföras inom ramen för vetenskaplig historieforskning. Genealogin arbetar metodiskt och schematiskt i olika källmaterial. Litteratur om genealogi utarbetas på så vis med hjälp av en interdisciplinär metod.

Under tidig medeltid bestod genealogin framför allt av stamtavlor, beskrivande adelns släkter bakåt i tiden. Det var en bruksvetenskap och adeln använde den för att till exempel göra anspråk på egendom. Det var inte förrän runt 1500-talet som också borgerskapet började låta nedteckna sina släktträd. Även detta kom ur ett behov, eftersom möjligheten att utbilda sig och verka inom skråväsendet, krävde födelsebevis. Samtidigt började man kartlägga bruksdjurs släkttavlor, för att optimera aveln. Genom att veta varifrån en individ kom, kunde också en bättre på lång sikt produceras.

Genealogins utveckling under 1900-talet

Under början av 1900-talet kom genealogin att förmeras till en exceptionell nivå. 1904 öppnade Leipzig die Deutsche Zentralstelle für Genealogie, som den första centraliserade institutionen för ändamålet. Gotha-handböckerna gavs ut vid denna tid, som katalogiserade hela den tyska adeln. I början av 1900-talet utvecklades också en av genealogins avarter, eugenetiken, rashygienen. Den kom att bli del av den ideologi med hjälp av vilken under 30- och 40-talen det tyska nazistpartiet kom att mörda och genom krig orsaka många miljoner människors död och lidande.

Eugenetiken

Den urspåring av genealogin som kom att delta i 1900-talets största katastrof, började som en genealogi av hela folk. Inte enskilda människor eller skikt skulle nu kartläggas, utan hela nationer. Härifrån var inte tanken långt borta till en idé om överlägsna och underlägsna så kallade raser. Under tredje riket försökte det tyska nazistpartiet centralisera och för sina syften, använda den samlade pseudovetenskapen av denna karaktär i Tyskland. Framför allt var målet att urskilja en judisk ras, som med degeneration hotade en tysk dito.

Efter 1945

På grund av denna del av historien kom genealogin i trångmål. För att fortsätta den forskning som fortfarande ansågs legitim, måste vetenskapen tvättas rent från eugenetiken. Med hjälp av datorernas framväxt kom den genealogiska forskningen att underlättas enormt, i och med att stora mängder data kunde förvaras och sorteras utan att mänsklig hjärnkapacitet förbrukas. På så vis blev det lättare att ägna sig åt att se övergripande strukturer i genealogiska förändringar och stabilisering över tid. Så kom det att bli en del av de andra vetenskaperna.

Genealogi som hobby

Idag är det en relativt vanlig fritidssyssla att ägna sig åt släktforskning, och detta kan göras med hjälp av analoga källor, som kyrkböcker, och digitaliserade sådana i hjälpprogram för släktforskning. I dessa kan ett släktträd lättare organiseras och visualiseras. Det har alltså kommit att utvecklas till en verksamhet både för vetenskapen och för människors privata nöje. De två formerna skiljer sig förstås i utförande, men består i grunden av samma princip. Vad som tidigare i historien var ägnat adeln, och senare borgerskapet, är idag öppet för alla.